Nobel NightCap är slut. Så även vi. Skräckblandad glädje kallar vi det för. All personal blev så gott som klädda, friserade och troligen nöjda. Förutom utebliven vegmat, ett brandalarm sådär kl tre på morgonen och en avsvimmad asiat flöt festen på fram till fem utan större missär. Sanningen är väl också den att man inte kommer ihåg så mycket av själva arbetet. Eller efter. Det tillåts ingen tid för reflektion. Jag hade ont i fötter en VECKA innan festen. Förstå då hur dem känns en hel kväll i åtta cem klack, fotograferande, jobbande, dansande. Jo självklart vet många men aldrig, ALDRIG, har JAG SPRUNGIT i heels.
Svårt att säga vad som var bäst. Stämningen, alla GLADA festklädda människor, burlesqueshowen, dansarna, modevisningen, chokladfonduen, gratisdrinkarna, Nobelpristagarna, Infinite Mass, musiken (
förutom orkester och pianobar - bara dancehall, reggae och hiphop) eller att bara vara fotograf och alla underbara bemötanden.
