hatad//älskad

Tyckte det verkade som en bra idé att låta det första inlägget dedikeras till en font. Just det, Helvetetica fyller 5o år och mer uppmärksammad än någonsin. På gott och ont. Det goda tycks vara en välgjord film om just Helvetica då. Att nu den stora exploateringen ger en svag bismak känns svårt att komma ifrån. Uppmärksamhet kan ge alla en släng av hybris, storhetsvansinne. Jag själv är galen i fonten. Även på den tiden jag inte visste att det var Helvetica det handlade om kände jag att det var något speciellt över dess sofistikerade, rena former. Men sällan är något så uppenbart misslyckat som när Helvetica används fel. För mig faller det oftast platt, och direkt känns det som en skolbok från lågstadiet. Då vi kan knappast tala om ett grafiskt undervek när allt i slutändan handlar hur och inte med vad du skapar. Men för dem som får det rätt, är sällan något så uppenbart rätt. Kolla in American Apparel. Helvetica kan, tillskillnad ifrån många andra cleana typon, inte vinna sin fulla rätt genom att vara det stilrena elementet för att balansera ett kaos. Helvetica funkar bäst som den är, själv. Eller i synkron med American Apparels nakna och råa maner.

[Fakta. Helvetica är en san serif och ritades av Max Miedinger 1957. Den sägs vara en symbol för det utslätade och etablerade.]